Detta är en berättelse, inte alls unik på något sätt om alla känslor som uppstår i rollen att vara förälder, framförallt när man oroar sig och när vägen inte går riktigt rakt fram för ens barn. Jag öppnar denna blogg främst för min egen skull att få skriva om allt litet som stort. Första inlägget blir en bakgrund  från början till nu. Sen mer vardagliga händelser, tankar å funderingar.

Du föddes en tidig januaridag för 21 år sedan. Glädjen och den omvälvande känslan kan nog majoriteten mödrar och föräldrar  skriva under på. Allt var frid och fröjd.  Lillebror kom till världen 2 år senare.  Som många andra syskon blev det lite svartsjuka.  Här upplevde jag som mor att jag fick skydda lillebror då ilskan kom från dig att inte va själv längre om uppmärksamheten. Det blev bättre när ni växte upp och ni hade ändå mycket glädje av varandra. Både du och din lillebror har haft en bra uppväxt trots skilsmässa när du var 6 år.

Grundskolan gick bra och du gick ut nian med bra betyg. Gymnasietiden blev inte alls bra.  Du valde fel program två gånger och sista året struntade du i de flesta ämnen även om du var på skolan mer eller mindre.  Något slutbetyg blev det ej, inte heller något studentfirande, du valde det själv.

Efter detta har du tappat drivkraften. Du har jobbat extra på ett närliggande företag men sista gångerna tackat nej då du inte ”haft någon lust” .

Att ta itu med viktiga saker finns ej på kartan. Sitta vid datorn, sova å träna är sysselsättning en. Som förälder har vi testat det mesta, inget hjälper. Vi trodde ett tag att det kunde röra sig om ev ADD då många kriterier stämmer in men läkare har avskrivit detta. 

Har ordnat kuratorkontakt du börjat gå till. Jag hoppas innerligt att det hjälper dig att få en ljusare syn på tillvaron och framtiden och energi att ta  itu med viktiga saker. Du vill ha egen lägenhet men har ingen inkomst och struntar i arbetsförmedlingens träffar osv.  Vet ej mer vad jag som förälder kan göra. Känner mig maktlös. Sa en kväll att gubben det här går inte längre. Vill man inte studera vidare måste man aktivt söka jobb och ska du bo hemma får du också fundera på att bidra till matkontot. Jo det var du fullt medveten om och sa att det är därför du nu går hos kurator. Återigen hoppas jag innerligt att denna kontakt ska ge dig en positivare syn på livet.

Du har din träning och dina långa promenader som jag tror är räddningen från en djup depression. Du har också några stadiga kompisar du träffar ibland. Du är aldrig ute på nätterna och aldrig ute i krogvimlet. Du kan någon enstaka gång köpa några öl till en bastukväll men mer alkohol än så är det aldrig fråga om. Det hade kunnat vara värre. Som förälder ställer man sig frågan om och om igen: Hur kunde det bli så här? Hade man kunnat göra annorlunda. Vi övningskörde lite igår och du säger att du läser lite teori. Tänk ändå om du kunnat ta körkortet så du får känna att du lyckas med något. Du säger att det tar emot att läsa men har ändå inte gett upp det helt.

Jag ber till högre makter att allt ska ordna sig sakta men säkert och att jag får se en gladare kille. 

Länge sen jag såg dig riktigt glad älskade son.